Överheten
Nybyggarna
Vi som alltid har hukat under låga tak
Tigande och sväljande förtreten
Nu har vi rest oss, går med ryggen rak
Här är vi kvitt överheten
Ulrika
Jag var fyra år när jag sålde på auktion
Nybyggarna
Med ett sånt förnedrande förflutet…
Ulrika
Ensam och rädd, ett uselt fattighjon
Nybyggarna
…skulle hon ångra beslutet!?!
Danjel
Jag fick inte ge nattvard i min egen gård
Nybyggarna
Överheten skingrade hans gäster
Danjel
Här är jag fri att idka själavård
Nybyggarna
Fri ifrån fogdar och präster
Nybyggarna
Aldrig mer står vi med mössan i hand
Trötta av herrarnas tal
Här växer träden till himmelens rand
Skulle vi ångra vårt val?
Vi som alltid har hukat under låga tak
Tigande och sväljande förtreten
Nu har vi rest oss, går med ryggen rak
Här är vi kvitt överheten
Fina-Kajsa
När min gubbe dog, ja, då for jag hemifrån
Nybyggarna
Med en slipsten över de sju haven
Fina-Kajsa
Den skulle bli en gåva till min son
Nybyggarna
Men han låg redan i graven
Karl Oskar
Om jag ångrar nån enda sak så är det den…
Nybyggarna
Jag tror jag begriper vad han menar
Karl Oskar
…att inte jag for hit för längesen
Nybyggarna
Han har fått nog utav stenar
Aldrig mer står vi med mössan i hand
Trötta av herrarnas tal
Här växer träden till himmelens rand
Skulle vi ångra vårt val?
Vi som alltid har hukat under låga tak
Tigande och sväljande förtreten
Nu har vi rest oss, går med ryggen rak
Här är vi kvitt överheten
Ljusa kvällar om våren
Kristina
Far och mor i grinden, då jag kom och tog farväl
Bilden av dem bär jag i mitt hjärta och i min själ
Varje natt far jag tillbaka och vägen blir allt längre till
Landet Långt Bort ocg Längesen
där vi viskade förtroligt i skymningen
på bänken invid törnrossnåren
ljusa kvällar om våren
Sorgen som jag känner den kan ingen här förstå
Herre, ta mig åter låt mig se det jag saknar så
I min tanke far jag ständigt tillbaka men jag når aldrig
Landet Långt Bort och Längesen
där vi gick så tätt tillsammans i skymningen
som fästfolk under ungdomsåren
ljusa kvällar om våren
Karl Oskar
Om du vill att Gud ska flytta dig tillbaka till Sverige
ja, då sträcker jag ut armen, håller kvar dig hos mig
Kristina
Så du hörde vad jag bad om!
Karl Oskar
Jag har frågat mig länge
vad du saknar och nu vet jag att du längtar tillbaks
Jag har spart nånting som jag vill du ska se
Kristina
Längtar aldrig du liksom jag
efter vårt gamla hem och
Båda
våra kära
Karl Oskar
Någon gång kan det hända
men de här får mig att minnas varför vi gav oss av
Kristina
Annas gamla känger…
Karl Oskar
Våra barn ska tacka oss två en gång, Kristina
för att vi tordes flytta
Kristina
Du menar det?
Karl Oskar
Jag har ett förslag som jag tror kan trösta dig lite grand
Jag tänkte be att din far skickar hit
några kärnor från apeln där hemmavid
Här kan du sedan plantera ett träd
Det blir din egen apel
Kristina
Våra barn ska aldrig känna längtans vånda och ve
Inga klara syner från mitt förgångna ska de se
De ska aldrig fråga sig om det knoppas eller blommar i
Landet Långt Bort och Längesen
inte höra ljud av skratt i skymningen
som ekon ifrån barndomsåren
ljusa kvällar om våren
ljusa kvällar om våren
Präriens drottning
Harald
Vad du väsnas!
Johan
Ska du säja!
Lill-Märta
Ska ni väcka mor!!
Karl Oskar
Se så nu! Sluta bråka! Ta nu i här!
Johan
Det är tungt!
Karl Oskar
Du orkar säkert
Lill-Märta
Här är kitteln!
Lill-Ulrika
Jag vill också!
Dan
Du är alldeles för liten!
Karl Oskar
Ge mig grytan!
Harald
Om jag hittar´n
Lill-Märta
Tänk vad mor ska bli förvånad!
Alla barnen
Hon kan nog inte tro sina ögon
Karl Oskar
Hon har haft det för strängt nu ett tag,
den ska vara till hjälp, hon behöver den mer än hon tror
Lill-Ulrika
Får jag putsa!
Dan
Som du kunde!!
Lill-Märta
Kan du låna henne trasan!!!
Dan
Nä!!
Alla barnen
Hon är vacker!
Harald
Vad hon skiner!
Johan
Tänk vad mor ska bli förvånad!
Alla barnen
Det är nästan som att hela köket
fylldes av ett särskilt ljus
Man kan tro att själva julängeln
har välsignat vårat hus
En kunglig och förnäm person
har blivit uppsatt på sin tron
Karl Oskar och barnen
Präriens drottning har kommit för att stanna
Gryta, kittel, plåt och panna
Detta ska bli vår bästa jul
(Kristina står yrvaken i dörren till kammarn)
Kristina
Herremingud…Det är som himmelens härlighet!
Aldrig har jag sett en bättre spis
Och den är betald för givetvis?!?
Karl Oskar
Präriens drottning har kommit för att stanna
Karl Oskar och barnen
Gryta, kittel, plåt och panna
Detta ska bli vår bästa jul
(gästerna anländer till julfesten)
Kristina
Kära vänner!
Karl Oskar
Var välkomma!
Ulrika
Vilket väder!
Danjel
Som det snöar!!
Karl Oskar
Jag tar rocken!
Fina-Kajsa
Vad jag fryser!
Kristina
Här finns nåt som värmer upp dig!
Thomassen
Se så mange pene jenter!
Abbot (nickar mot den nya spisen)
That´s a great stove, Mr Nelson!
Nöjd
Jag vet dom som fryser värre…
Fina-Kajsa
Här är hjortstek!
Ulrika (får också syn på spisen)
Vad är detta?!!
Man kan knappt inte tro sina ögon
Karl Oskar
Hon är gjord av det finaste gjutjärn, som finnes…
Kristina
…och Präriens drottning, så heter min spis
Ulrika
Hon är vacker!
Fina-Kajsa
Finns det stekplåt?
Danjel
Detta hedrar dej, Karl Oskar!
Nybyggarna
Det är nästan som att hela köket
fylldes av ett särskilt ljus
Man kan tro att själva julängeln
har välsignat detta hus
Kvinnorna och barnen
En samarit har hon sänt hit
till hjälp i dagligt släp och slit
Nybyggarna
Präriens Drottning har kommit för att stanna
Gryta, kittel, plåt och panna
Här blir det bra att fira jul
Männen
Med en sån värdinna blir man liksom
herrskapsfolk på något vis
Kvinnorna
Inte ens på själva herrgår´n
i Kråkesjö finns en sån spis
Fina-Kajsa och Abbot
En kunglig och förnäm person
har blivit uppsatt på sin tron
Nybyggarna
Präriens Drottning har kommit för att stanna
Gryta, kittel, plåt och panna
Här är det bra att fira jul
Karl Oskar
Här är jag min egen, på min ägandes marker,
här bestämmer jag ensam, nu frågar jag inte någon om lov
Nöjd
Dina marker -Jag ska säja dig
vad en indian har sagt till mig
Man äger inte jorden
och vad man inte äger
det kan man inte sälja
inte heller köpa
Så marken där vi står
den tillhör inte dig
den tillhör alla
Karl Oskar
Vad är det du står och säjer, är inte markerna mina
Nöjd
Allt är stulet, allt är taget från indianerna!
Karl Oskar
Jag har köpt det! För en dollar och tjugofem cents per acre!
Nöjd
Det var tjyvgods som du köpte! Tala tyst om dina marker!
Karl Oskar
Jag har handlat enligt lagen…
Nöjd
…som inte gäller indianer!!
Indianerna tvingades upplåta sin mark.
Och till vilket pris? En dollar för varje 20.000 acres.
En cent för 200 acres! Nelson! Nelson!Och kyss mig sen i arslet!
Vildgräs
Karl Oskar
Här fanns bara vildgräs
fanns bara bete
åt hjort och rådjur och älg
Nu växer här vete,
och råg och potatis
all tänkbar gröda
Den vildmark som jag har plöjt
den ger oss föda
nog har jag gjort rätt för landet som jag röjt
En enahanda låt, en enda ton
en ödslig klang av spett mot sten på Korpamoen
den ekar i mig än om tröstlöshet
Om sånt som varje fattigbonde vet
Stenen låg där som ett hån….
Karl Oskar och nybyggare
Stenen kom man aldrig från
Karl Oskar
Och när jag slet för några magra strån
Då låg all jorden här i väntan på
sin brukare, till ingens nytta låg den så
– all orörd, fruktbar mark – sen skapelsen
tills så en dag där kom en man som var beredd att bruka den
Nybyggare
Här fanns bara vildgräs
fanns bara bete
åt hjort och rådjur och älg
Nu växer här vete,
korn, råg och potatis
all tänkbar gröda
Den vildmark som vi har röjt
med mod och med möda
nu ger den oss föda
Karl Oskar
Jag synade mitt arv, min ödeslott
beströdd med sten och skärv var gården som jag fått
Min far han gav sin rygg och sina ben
åt denna tysta, gråa, grymma sten
När jag började förstå
Karl Oskar och Nybyggare
att det aldrig skulle gå
Karl Oskar
att klä och föda oss och våra små
Då låg all jorden här i orördhet
I väntan låg den djupa myllan, svart och fet
Den hade legat så sen skapelsen
det året då där kom en man på eftersommaren
och började att bruka den
Nybyggare
Här fanns bara vildgräs
nu står här gröda
Karl Oskar och Nybyggare
Nog är det rättvist att jag
får lön för min möda
Jag bröt mina åkrar
och körde plogen
Och varje stock i vårt i hus
den högg jag i skogen
Att sträva och slita
en dag i sänder
det är en settlares lott
och jag har röjt och bräckt och plöjt och sått
och skördat och tröskat
mer än de flesta
jag har gjort rätt för min mark
jag gjorde mitt bästa
Karl Oskar
Här fanns bara vildgräs.
Jag har förlikat mig till slut
Robert
Du tror att jag är rädd för döden
men döden skrämmer inte mig
för det finns inget som kan skada mig i världen mer
Kristina
Det är förhävelse och högmod!
Nu måste du förklara dig!
Robert
Jag har förlikat mig med min lott, Kristina, det är allt
Rastlös for jag omkring
Jag jagade själv bort all frid och ro
Men allt som hänt mig beror på min skapnad
Åt varje mänska är ett särskilt öde givet,
som man inte undgår hur man än försöker
Det flyttar in i kroppen och i själen när man föds
och finns där den igenom hela livet
Det hjälper inte att be Gud
att göra om mig till en annorluna man
För ingen varelse får födas mer än en gång
Jag förblir för alltid Axel Robert Nilsson
Jag har försonats med mitt öde
den lilla mänskan som är jag
Det var det svåraste och bittraste jag nånsin gjort
Och vad ska sedan kunna hända
Vad finns det kvar som hotar mig
För till mitt öde hör ju också livets slut, jag menar döden
Kristina
Robert, vad du skrämmer mig!
Men jag tror jag förstår dig nu
Sjung nånting för honom, Märta!
Ta den där som du sjöng igår!
Lill-Märta
Glada nu till skolan gå vi
läsa, skriva, räkna få vi
under våra lärotimmar
Ack, så låt oss nu då höra
Lyssna med uppmärksamt öra
Kunskap är en bättre gåva
än allt guld som glimmar
Robert
Ska jag då strida mot Vår Herre
stå som förlorare till slut
Jag vet ju säkert att han vinner, så jag fogar mig
Och då kan döden inte nå mig
Då kan jag äntligen få frid
för när jag godtar döden
ja, då angår den mig inte mer
Kan du inte förstå
du får inte tro att jag förhäver mig
Allt är sant som jag sagt
Jag har förlikat mig till slut
Kristina
Är det Arvids klocka…
Guldet blev till sand
Robert
Han kom med mig när jag drog bort den våren
som en hund följde han mig tätt i spåren
Jag var glad åt hans sällskap när jag sökte Guldets Land
men Kristina, guldet blev till sand
Vi slet ont, ja, allt gott fick vi försaka
Ofta grät han och bad: Ta mig tillbaka!
Men jag vägrade alltid fast jag tvekade ibland
Åh, Kristina, guldet blev till sand
Han, som var min kamrat
han trodde mitt ord, fast jag redan då
såg, att längs denna väg
fanns knappast det jag ville nå
Över prärien kom vi till en öken
Vi gick vilse och började se spöken
Man hör vatten som porlar, när ens huvud står i brand
Åh Kristina, guldet blev till sand
Jag, som var hans kamrat
jag tog honom över land och hav
Ökenvinden har höljt
ett täcke över hans tysta grav
Ur en stinkande källa drack han vatten
Han blev sjuk och gick bort från mig den natten
När hans blick hade slocknat då gled klockan ur hans hand
och, Kristina, guldet blev till sand
Åh Kristina, guldet blev till sand
Wild Cat Money
Kör
Wild Cat Money
Wild Cat Money
Karl Oskar
Ta tillbaks ditt skräp
Gör med det vad du vill
Du kan nyttja det när du går på dass
för det är allt de duger till
Robert
Nej…No….
Karl Oskar
Har jag blivit dum?
Är det det du går och tror!?!
Din bedragare!! Du är full med lögn
och du ska va min egen bror
Robert
Karl Oskar!
Kör
Wild Cat Money
Karl Oskar
De var bara falska pengar du kom hem med,
din djävulens skojare!
Kör
Wild Cat Money
Karl Oskar
De är inte värda en svensk styver!
Robert
Jag vet att de kallas Wild Cat Money, men det menas
goda, fria pengar
Karl Oskar(till Kristina)
Se, där hörde du
det var just som jag sa
(till Robert)
Dina sketna papper, dom kan du ta
för mig ska inte du bedra!
Kan du tiga nu
Jag vill inte höra mer
Vi har samma namn och det skäms jag för
Det namnet har du svärtat ner
Kör
Wild Cat Money
Karl Oskar
Dom bara skratta åt mig på banken!
Kör
Wild Cat Money
Karl Oskar
Dom skratta bakom ryggen på mig!!!
Robert
Men…Karl Osk…
Kör
Wild Cat Money
Karl Oskar
Tig din satans lögnare!! Förstår du…det är slut nu…
det är slut!!
Kör
Wild Cat Money
Karl Oskar
Ta mig fan…Jag ska täppa till lögntruten på dig!
Vill du inte gifta dig med mig
Nöjd
Jag ska sluta jaga, vi kan flytta till St. Paul
minst en gång om året ska jag tvätta mig med tvål
Du får förestå vår köttbutik, Ulrika
Vill du inte gifta dig med mig
Thomassen
Du er rund om barmen, helt en kvinne i min smak
Når jag ser deg har jeg det vansklig holde ryggen rak
Hver natt skal bli et eventyr, Ulrika
Vil du icke gifte deg med meg
Abbot
Du önskar dig ett hem
Jag önskar mig en husfru
Vi vill desamma, så låt oss då
slå påsarna ihop
De tre friarna
Käraste Ulrika, allt du ber om ska du få
Jag kan ge dig mycket mera än de andra två
Inte kan du tro att dessa båda narrar
skulle kunna lyckliggöra dig
Vill du inte gifta dig med mig
Ett herrans underverk
Ulrika
Dig kunde jag inte tåla
Högfärdig var du och fin
blängde på horan med rättfärdig dygdig min
Kristina
Du var ett hot mot oss andra
Jag såg ju karlarnas flin
Kristina och Ulrika
Men ändå så skulle det ske ett
under med oss, för det är ett
Underverk
ett herrans underverk
att Han byggde oss en bro
Jag har fått en gåva utav dig
samma gåva som du fick av mig
Ett underverk
ett herrans underverk
det kunde väl ingen tro
Vänskapen till dig den har jag fått
om sent omsider
för alla tider
till tröst och glädje i stort och smått
Ett underverk
ett herrans underverk
Kristina
Nu har du hittat din kära
Nu är det dags att du får
det som jag fått alla lyckliga kärleksår
Ulrika
Vad jag ska älska, Kristina!
Allt vad jag nånsin förmår
Kristina och Ulrika
Med oss båda skulle det ske ett
kärlekens under, det är ett
Underverk
ett herrans underverk
Egentligen är de två
en som odlar åkrar på Guds jord
en som odlar sinnen med Hans ord
Ett underverk
ett herrans underverk
att det skulle bli just så
Kärlek, tro och vänskap har jag fått
Ulrika
Om sent omsider
Kristina och Ulrika
för alla tider
till tröst och glädje i stort och smått
Ett underverk
Ett herrans underverk
Ett herrans underverk
Down to the sacred wave
Baptister
Down to the sacred wave our Lord was led
Hallelujah! Jesus Christ, descending
into the river Jordan, bowed his head,
John the Baptist, bless his soul, attending
There he taught the solemn way
the holy rite was ordained that day
That’s where he bade his ransomed ones obey
Let the path of light be never-ending
Missfall
Ulrika
Det komer an på dig vad som ska hända med din hustru.
Om hon ska leva eller dö
Karl Oskar
Du skrämmer mig, Ulrika!
Ulrika
Doktorn sa att jag ska skrämma dig
så mycket som jag kan
Av alla födslar som hon genomgått, och av sitt missfall,
har hon gått sönder och nu tål hon inte mer, sa doktorn
Nästa barnsäng den betyder döden för Kristina, var hans ord
Karl Oskar
Nästa barnsäng…betyder döden..sa doktorn så…
Ulrika
Han bad mig föra fram ett angeläget budskap till dig
Vill du behålla henne, ja då får du hålla dig ifrån din hustru
hädanefter, aldrig mera får hon bli med barn
Karl Oskar
Det blir döden…för min Kristina…Min livskamrat…
Ulrika
Hon ska bli kry igen, hon fick två sorters mediciner
Dom ska hon ta tre gånger dagligen och sedan ska hon äta
strävig kost och inte slita så förtvivlat som hon gjort
Han får ligga i stutabåset, den stackars karln
Karl Oskar
Ska hon förmana mig? Vad tänker hon? Vad tror hon om mig?
Som om jag inte kunde klara att ta vara på min hustru
Varför står jag här och glor och varför blir jag inte arg
Den betyder döden…för min Kristina…Min livskamrat…
Ulrika
Hon kan bli rask och kry igen, om du tar hand om henne
Men du får aldrig mera ställa till så att hon blir med barn
Du måste akta henne väl, det är på dig som allt beror
Du måste finnas
Kristina
Du fördrev mig, Gud
från mitt hemland slets jag bort
Här är jag en flykting och en främling
och det ödet finner jag mig i
Men Du tog mitt barn
och Du tar mig från min man
Jag kan inte längre se en mening
Vad är det Du vill, vad ska jag tro…
Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej
Frågan är väckt och nu darrar min själ inför svaret
att Du inte finns till, fast jag trodde på Dig
Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden
Om Du inte finns till, ja vad gjorde jag då
Nej, Du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig
Utan Dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas, Du måste, hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstans
Jag vore ingenting om Du inte fanns
Aldrig förut har jag haft det i tal eller tanke
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så
Ordet är – om – om jag bett alla böner förgäves
Om du inte fanns till, vad ska jag göra då
Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta
Friden i själen, ja, vem skulle skämka mig den
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden
Om Du inte fanns till…vem tog hand om mig sen
Nej, Du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig
Utan Dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas, Du måste, hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstans
Jag vore ingenting om Du inte fanns
Här har du mig igen
Kristina:
Astrakanen
blommar nu för fjärde året
och till hösten ska min apel
bära frukt för första gången
Karl Oskar:
Stränga vintrar
ger välsignat milda vårar
Kristina:
Våren väcker allt till liv
Allting börjar om på nytt
Suckar han jag hört
när du legat ensam
utan din hustru men…
här han du mej igen
Det är tomt och kallt
när man delat allt
och blir skilda åt
Båda:
Det är tomt och kallt
när man delat allt
och blir skilda åt
Karl Oskar:
Du vet det lika bra om jag
det som du vill får aldrig hända
Snälla du, besinna dej
Båda:
Vi klarar varje svårigheit i livet
Så länge du och jag får
ha varann
Kristina:
Ingenting ska få stå i vägen
Karl Oskar:
Tänk på det som doktern sa….
Kristina:
Tänk om doktern hade fel!
Sånt händer…
Här har du mej igen
Karl Oskar:
Nästa bärnsang
nästa gång är sista gången…
Kristina:
Gud har alltid hjälpt mej förr
Han ska hjälpa mej igen
Karl Oskar:
Söndig inuti, just så sa Ulrika…
Båda:
Det är tomt och kallt
när man delat allt
och blir skilda åt
Kristina:
Det är Guds vilja, det vet jag,
att makar ska vara hos varandra
Vad du och jag än beslutar att göra…
Han gör med oss vad Han vill
Karl Oskar:
Släpp mej, snälla Kristina!
Innan det är för sent
Kristina:
Du vill att vi ska säja nej
till kärleksglädjen alla våra dagar
Släpper jag dej nu
så förnekar jag mej
Min kropp, min själ, min lust till dej
Båda:
Jag hör ditt hjärtas jämna slag
Mitt huvud mot ditt bröst
i nattens timmar
Vi ska va tillsammans
när dag läggs till dag
För dit du går går också jag
Red Iron/Hjälp mig trösta
Kristina:
Hör på mej, Karl Oskar, åtta ganger
har jag varit med barn, och tänk att
varje gång har det gått lyckligt.
lika bra som då går det också
denna gången, ängslas inte!
Du har ju inte gjort nåt illa
Att va samman med sin hustru
är ingen synd, så frukta inte!
Värra än jag fruktat, aldrig såg jag
honom så förskräckt och så skakad
Käre Herre, hjälp mej trösta,
ge mej hjalp att ta bort hans ängslan
Ingenting jag säger hjälper
Han ser allt som sin skuld,
sitt ansvar
Jag ska göra allt jag orkar,
men Gud, jag är så trött och kraftlös
I gott bevar
Kristina
En gång var jag rädd för mörkret
men det är jag inte mer
Dagar, nätter, det gör ingen skillnad
jag är trygg vad som än sker
Du vakar över mig
Men jag kan lova dig
Om allt rämnar runt omkring oss finns vår kärlek kvar
Den har inget slut, du och jag, vi mötas åter
och du ska alltid minnas vad jag sagt
Jag är i gott bevar
Karl Oskar
Du är febrig, du yrar än!
Se, jag har plockat ett äpple till dig
Den bär frukt första gången, din astrakan
(Hon luktar på äpplet)